Here i come!
Jag vet hur det känns att vara i den alldra lägsta av nivåer, i botten av ett stort och väldans mörkt hål. Där har jag varit allt för många gånger och trott att där skulle jag få stanna föralltid, i de eviga mörkret. Jag har har känt mig värdelös i åratal och inte vetat var jag står. Jag har varit i leran och inte kommit loss! I den stunden blir allt bara svart, himlen, marken och alla människorna. Allt blir svart! Jag har blivigt sårad hundratals om inte tusentals gånger och det svider något fruktansvärt och kan bryta ner en människa så att den faller pladask ner på den frysta marken nedan för.
I detta eviga och förgrymmande mörker har jag ändå alltid trott på mig själv, till och från har jag undrat vem jag är och vad jag gör här,men det har ändå funnits ett stort och mycket förväntansfullt hopp på att allt blir bättre, bara jag försöker göra det bästa av sitvationen. För varje dag, timme och sekund som kommer så finns det en ny chans att börja på något nytt! Kämpa vidare, det du inte dör av gör dig starkare!
Jag lever ett skydundrandes bra liv och jag älskart♥
L.
