it?s a broken hallelujah!
Med Tanken på att jag idag inte haft någon vidare bra dag gör att mina mungipor ofrivilligt åker neråt varenda gång jag sagt ett ord. Idag rasade hela min mur, allt jag verkligen sattsat och kämpat för visade sig gått åt helvete, jag vet inte om jag änns orkar att försöka längre. Jag jobbar gärnet av mig utan att få ett resultat jag kan vara relativt nöjd med. Jag blir så himlans besviken på mig själv att känslorna går över i tårar, Det är även Andra saker som sitter i bakhuvet och nöter men det här var droppen. Hur ska jag orka försöka när jag hela tiden blir ner trampad och hur ska jag kunna lära mig något när det inte finns någon som visar mig vägen ?
I detta nu skulle jag bara vilja ge upp min existens, försvinna ner i det svarta hålet jag skrev om så vackert igår och inte komma upp innan jag funnit min styrka. För jag orkar inte kämpa om det inte finns någon bakom mig som ger mig sitt fulla stöd, Men jag litar inte längre på att det finns någon som står och tar emot mig när jag faller, jag måste fortsätta bygga upp min styrka och bygga upp min värld där jag hör hemma. Men jag längtar så efter en omstart som inte ligger längre bort än till hösten.
Falska förhoppningar ligger och försöker intala mitt samvete att de är sanna. Men mig lurar de inte, jag vet att nu rasade hela mitt konstverk, hela min himmel med alla de stjärnor jag format och skapat med mina bara händer. Det är inte underligt att jag då fäller en tår och sörjer. Att bara en sån liten sak kan förendra hela alltet, det är sjuuukt, it's a broken hallelujah !!!!
när dessa tankar ligger och gnager i mitt huvud blir jag så fundersam. Jag är förbövelen Linnéa, nu ska vi klara ut det här, det är bara att ta nya och kraft fulla tag. Jag behöver bara någon som kan hjälpa mig upp,Jag kämpar vidare.Jag kommer igen!
Men imorgon är det en ny dag full med nya möjligheter ♥
Linnéa.
