Det är inte tufft att slåss!
Var är vårt samhälle påväg ? jag ställer mig frågan och kan bara svara med ett : ÅT HELVETE! På mindre än 5 månader (jag vet inte exakt) så har två stycken blivigt misshandlade på min skola, Idag var den andra gången. Det tisslas och tasslas hit och dit om vem som slagit och slagits, jag fick reda på den "stora" nyheten när jag satt och glatt spelade kort med mina vänner. Jag slutade genast att spela, luften gick liksom ur mig. Jag gick ut ur cafeterian där jag spelat kort och överallt satt alla och prata om vad som hänt. jag såg också många gråtande flickor och jag kände en hemsk sorg.jag börjar bli lite smått rädd, kanske inte för att bli slagen själv men för jag inte vet var det kommer sluta. Jag vill inte leva i en miljö av farligheter och bråk, vi klarar oss så bra utan det. Det är dem som vågar öppna munnen istället för att ta upp nävarna som är de riktigta hjältarna ! Jag förstår inte vad det är som driver dem till det här vansinnet, att slå någon medvetslös. jag skulle aldrig kunna leva med skulde av den felaktiga handlingen. Om det nu är så att de är tvugna att slåss får de väl börja på boxning och slå av sig där, så när de är ute i samhället kan vara hederliga människor.Jag kan inte se mig in i deras värld, det går inte.
Snälla ni, ta hand om varandra.vi behöver inget mer våld det finns det redan gott om !
Linnéa
Sjundeklassare skadad i skolbråk
En sjundeklassare, på Vammarskolan i Valdemarsvik, fick vid lunchtid idag föras till vårdcentralen, med huvudskador, efter ett slagsmål med en annan elev.
Det var i angränsande utrymmen till Vammarskolans matsal, belägen i Folkets hus, som eleven samt en åttondeklassare började slåss. Enligt uppgift föll eleven så illa, utför en trappa, att han ådrog sig huvudskador och blev medvetslös för en kort stund.Rektor Birgitta Modig, som under dagen var på utbildning, har informerats om händelsen, men vill inte uttala sig förrän hon träffat personalen på skolan, vilket sker imorgon.
Det var andra gången på kort tid, som en elev har fått ta emot stryk och som har slutat med besök på vårdinrättning. I slutet av november förra året misshandlades en sjundeklassare så svårt att det slutade med en lasarettsvistelse samt två dagars vila för den drabbade. Då inträffade misshandeln vid skateboardrampen intill Vammarskolan. Misstankar fanns om att pojken hade fått en sprucken mjälte av de slag som en annan skolelev hade utdelat. Men så var inte fallet.
Händelsen polisanmäldes och ärendet överfördes till socialförvaltningen på grund av gärningsmannens ringa ålder.
När det gäller dagens händelse så har Valdemarsvikspolisen inte fått in någon anmälan.
www.NT.se
it?s a broken hallelujah!
Med Tanken på att jag idag inte haft någon vidare bra dag gör att mina mungipor ofrivilligt åker neråt varenda gång jag sagt ett ord. Idag rasade hela min mur, allt jag verkligen sattsat och kämpat för visade sig gått åt helvete, jag vet inte om jag änns orkar att försöka längre. Jag jobbar gärnet av mig utan att få ett resultat jag kan vara relativt nöjd med. Jag blir så himlans besviken på mig själv att känslorna går över i tårar, Det är även Andra saker som sitter i bakhuvet och nöter men det här var droppen. Hur ska jag orka försöka när jag hela tiden blir ner trampad och hur ska jag kunna lära mig något när det inte finns någon som visar mig vägen ?
I detta nu skulle jag bara vilja ge upp min existens, försvinna ner i det svarta hålet jag skrev om så vackert igår och inte komma upp innan jag funnit min styrka. För jag orkar inte kämpa om det inte finns någon bakom mig som ger mig sitt fulla stöd, Men jag litar inte längre på att det finns någon som står och tar emot mig när jag faller, jag måste fortsätta bygga upp min styrka och bygga upp min värld där jag hör hemma. Men jag längtar så efter en omstart som inte ligger längre bort än till hösten.
Falska förhoppningar ligger och försöker intala mitt samvete att de är sanna. Men mig lurar de inte, jag vet att nu rasade hela mitt konstverk, hela min himmel med alla de stjärnor jag format och skapat med mina bara händer. Det är inte underligt att jag då fäller en tår och sörjer. Att bara en sån liten sak kan förendra hela alltet, det är sjuuukt, it's a broken hallelujah !!!!
när dessa tankar ligger och gnager i mitt huvud blir jag så fundersam. Jag är förbövelen Linnéa, nu ska vi klara ut det här, det är bara att ta nya och kraft fulla tag. Jag behöver bara någon som kan hjälpa mig upp,Jag kämpar vidare.Jag kommer igen!
Men imorgon är det en ny dag full med nya möjligheter ♥
Linnéa.
Det finns inget att se.
Kan du aldrig förstå när det räcker ? jag ser mig själv alldeles skräckslagen och med ögon fyllda av tårar. det har hållt på för länge nu, Jag kommer tydligt ihåg barndoms minnena dom sitter fast förhårt. Du ska vara min förebild men du är allt annat än det , du får mig ledsen. det var faktiskt länge sedan nu , men idag bröt det ut igen och mitt hjärta tappar mer och mer kärlek till dig .VARFÖR? kan du inte hela tiden vara som när vi delar en av dom bästa stunderna i mitt liv, det är sånt jag vill tänka på när jag tänker på dig, men dom stunderna kommer för sällan för att dom ska kunna över väga all ondhet. jag vet inte om du änns förstår hur ledsen du gör mig , och det gör ont.
jag vill bara känna kärlek från dig, jag vet inte änns om du älskar mig ?
/L.A
